Att ifrågasätta det uppenbara

Bild av Chris Monö i Mana Pools
Jag har alltid varit nyfiken.
En oväntade händelse

Där stod jag, mellan Medborgarplatsen och Skanstull, pressad mot en pelare mellan spåren och hörde tunnelbanetågen närma sig från båda hållen.

Året var 2000. Jag var 23 år gammal och pluggade etnologi på Södertörns högskola. För att dryga ut den magra studiekassan, hade jag sökt jobb som tunneltågförare på helger och lov. Nu gick jag en tre månaders utbildning på kvällstid. Så här stod jag alltså, i tunneln mellan Medborgarplatsen och Skanstull, på en plats där tågen till och från stan möttes. 

”Se till att hålla armarna intill kroppen,” ropade vår utbildare och sneglade i riktning mot Skanstull.

Det sjöng om rälsen och jag måste erkänna att jag var lite nervös. Jag stod absolut stilla då lokens ilskna strålkastare dök upp. En tryckvåg av instängd och unken luft slog emot oss. Men så hände något oväntat. Södertåget ut ur stan dundrade förbi bakom oss med ett förskräckligt oväsen men tåget på väg in mot stan började sakta ner och stannade till slut framför oss.

Den plötsliga tystnaden kändes nästan påträngande. 

”Är det signalfel igen,” mumlade en av mina kurskamrater. 

Bild av Ove Hettman.

Medan vår utbildare ringde ledningscentralen för mer information, stod vi andra och stirrade på passagerarna i vagnen framför oss. Närmast mig satt två unga kvinnor, inbegripna i en livfull diskussion. De hade ingen aning om att vi stod där vilket kändes lite märkligt. Allt de behövde göra var att titta ut genom fönstret så skulle de få se 5 uniformsklädda personer som stod på rad och såg allmänt förvirrade ut (förmodligen en ganska lustig syn)

Innan jag hann tänka mig för tog jag ett steg fram, knackade på fönsterrutan och vinkade glatt. Jag kunde ju inte låta dem gå miste om denna märkliga syn. Kvinnorna ryggade tillbaka och skrek så det hördes genom den tjocka rutan. De såg så skräckslagna ut att under några sekunder ångrade jag mig djupt. Men så brast de ut i ett hjärtligt skratt. 

Rutinblindhet

Enligt SL åker närmare 900 000 människor med Stockholms lokaltrafik varje dag (1). Hur många av dessa genomför sina turer mer eller mindre på rutin? Rätt många skulle jag tro. Tar man tunnelbanan till jobbet varje dag så är sannolikheten stor att man slutar tittat ut genom fönstret – framför allt om det enda man ser är mörker. Det finns ju roligare saker att ägna sig åt, t.ex en bok eller sin mobil. 

Många, däribland jag, uppskattar tydliga rutiner. De skapar trygghet och ordning i vardagen och fungerar som en form av autopilot. Jag går upp tidigt på morgonen för att skriva, stryker mina skjortor på ett visst sätt, knyter höger sko före den vänstra och klipper gräsmattan enligt ett visst mönster, o.s.v. Det här gör jag utan någon större tankeverksamhet. 

Rutiner effektiviserar vår vardag men de har också sina nackdelar. De kan göra oss blinda. Kvinnorna på tunnelbanan hade säkert åkt många gånger förut och aldrig varit med om att någon knackat på fönstret mitt i en tunnel. Alltså var de inte beredda på det. När tåget stannade var det ingen i vagnen framför oss som tittad ut. ingen förväntade sig att se något utanför fönstret. 

När vi förlitar oss på våra rutiner, särskilt när det gäller tankar och åsikter, ökar risken för att vi missar sådant som är intressant eller viktigt. T.ex är det ett vanligt antagande att ledare är viktigare än följare. Därför har experter nästan uteslutande har fokusera på ledarskap för att förstå hur samhällen och arbetsplatser fungerar och når framgång. Men vad vet vi egentligen om följare och deras följarskap? Varför har ledare fått så mycket mer uppmärksamhet? Är ledare viktigare än följare och i så fall varför? 

Det här och många andra frågor har drivit mitt intresse för följarskap i många år. Är det något jag lärt mig under den här tiden så är det att vi alldeles för sällan ifrågasätter sådant vi tar för givet. 

Ifrågasätt det uppenbara

Rent definitionsmässigt betyder ifrågasätta ungefär det samma som att betvivla, d.v.s. att tvivla på något. Det där med att tvivla på saker och ting kan låta negativt. Framför allt för en beslutsfattare. Tanken på att vara omgiven av underordnade som ständigt ifrågasätter allt kan vara skrämmande även för den mest rutinerade chef. Samtidigt kan ifrågasättande vara något oerhört positivt – om man gör det på rätt sätt.

Richard Branson, Bill Gates och Elon Musk är långt ifrån de första människorna som utmanat status quo och vågat tänka annorlunda. Att vi kan flyga omkring i en plåtburk, chatta med någon på andra sidan världen och vaccinera oss mot dödliga sjukdomar är bara några exempel på vad människan kan åstadkomma när hon vågar utmana status quo.

Att ifrågasätta handlar inte om att vara rebell och sätta sig på tvären. Det är inte fråga om att sätta dit någon eller kräver en förändring. Jag kan ifrågasätta mina döttrars studieteknik och komma fram till att den är bra som den är.

För mig innebär ”ifrågasätta” att vi frigöra våra tankar från vanemässiga föreställningar med syftet att utvärdera något, t.ex. påståenden, beteenden, åsikter eller beslut. Om vi inte ifrågasätter omvärlden på ett sunt sätt, ökar risken markant att vi blir någon annans nickedocka. Det gäller både på individnivå eller i grupp. 

I början av Covid19-epidemin kritiserades Sverige hårt för att landet, istället för att göra som alla andra, valde att gå sin egen väg. Om strategin var rätt eller fel kommer sannolikt diskuteras under lång tid framöver men även om strategin skulle visa sig vara felaktig, tycker jag det är positivt att Sverige vågade tänka självständigt. Drygt ett halvår efter epidemins stora utbrott kunde forskare nämligen konstatera att de politiska beslutsfattarna i OECD-länderna ”i stor utsträckning tagit samma eller liknande beslut som sina grannländer, utan att analysera de egna förutsättningarna.”(2) 

Ett liknande beteende kan vi se när det gäller ledar- och följarskap. Visst finns det många olika åsikter om vad som gör någon till en bra eller dålig ledare men hur många personer har du träffat som hävdar att ledarskap inte har någon påverkan på en organisations, myndighets, stats, bolags eller grupps framgång? 

I kommande inlägg kommer jag ägna stor tid åt att utmana, ifrågasätta och begrunda mycket av det vi vet om ledar och följarskap idag. Jag hoppas du har lust att följa och jag ser fram emot dina tankar och frågor i ämnet. 

Tills vi hörs igen – ta hand om dig! 

Vill du läsa mer?
  • Berger W. (2014) A More Beautiful Question: The Power of Inquiry to Spark Breakthrough Ideas. 
  • Batista A., (2009) The Death of Why?: The Decline of Questioning and the Future of Democracy.
  1. Detta gäller år 2020 (innan corona)
  2. Västerbottningen (20 augusti 2020) ”Liknande politik i OECD-länderna under pandemin.” Se också artikeln i DN (13 september 2020) ”Länderna följde varandra när världen stängdes ner”  

Leave a Reply