Vem vill kontrolleras?
Vem vill kontrolleras?
En fråga jag funderat mycket på är: Vem vill bli kontrollerad? Eller, låt mig omformulera mig: När tycker du om att kontrolleras av andra?
Personligen avskyr jag att känna mig kontrollerad. Somliga, som psykologerna Jordan Peterson och Mark van Vugt, anser att hierarkier är ”naturliga” och t.o.m. bra för människor. Det skapar ordning och trygghet för alla inblandade parter menar de. Jag håller inte med om det. Om det nu är så naturligt med hierarkier, varför avskyr människor att kontrolleras av andra?
Människans historia – utan chefer
Den moderna människan har funnits i ca 200 000 år. I 180 000 år (alltså 90% av den moderna människans historia) levde våra förfäder som nomadiska jägare och samlare. De formade små band, d.v.s. grupper på mellan 20 – 40 individer. Här fanns ingen formell hierarki med hövding eller annan form av beslutsfattare. Ingen enskild individ kunde bestämma över de andra. Inte heller fanns där några institutioner, lagar eller avtal. Istället styrdes samhällena av starka värderingar.
Hur vet vi det här då? Jo, dels genom arkeologiska utgrävningar och dels genom antropologiska studier av nomadiska jägar- och samlarsamhällen. Idag finns det knappt några sådana här samhällen kvar men under början och mitten av 1900-talet genomfördes åtskilliga studier runt om i världen. Det intressanta är att oavsett miljö eller kontinent, tenderade dessa samhällen att ha förvånansvärt många likheter med varandra. De saknade hierarkier, värdesatte jämlikhet och fattade beslut genom diskussion och konsensus.
Okay, det fanns faktiskt en form av hierarkier, nämligen det som antropologen Christopher Bohem kallar för reverse dominance hierarchy. Den innebär att gruppen som helhet motarbetar dominans. Om en enskild individ försökte sätta sig över gruppen så går medlemmarna in och sätter stopp för det hela.
”Jag tycker om att bli kontrollerad”
För några år sedan fick jag, i utvärderingen av en föreläsning, en intressant kommentar av en deltagare som hade lite svårt att acceptera mitt påstående att människor inte tycker om att bli kontrollerade. Personen i fråga, vi kan kalla honom Anders, skrev att han uppskattat tiden som värnpliktig eftersom han gillade den ordning och struktur som skapades av hans överordnade. Utan tvång skulle han själv aldrig ha gått upp tidigt, bäddat sin säng och genomfört en rad fysiska aktiviteter. Alltså, fortsatte Anders, finns det tillfällen när han uppskattar att bli kontrollerad.
Jag förstår Anders resonemang. Det finns tillfällen när det inte behöver vara negativt att bli kontrollerad. Men frågan är om Anders verkligen blev kontrollerad.
Långsiktigt och kortsiktigt perspektiv
En faktor här är skillnaden mellan långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Uppskattade Anders orderna medan han utsattes för dem eller såg han värdet av dem efter att han avslutat värnplikten?
I vuxen ålder kan vi uppskatta allt våra föräldrar lärt oss – även sådant vi avskydde att göra när vi var små, t.ex. att diska eller städa våra rum. Jag har dock inte träffat en enda förälder som hävdat att deras barn älskar att bli tvingade till att städa rummet. Har du?
Den som kontrolleras är undergiven någon annan. Att människor kontrolleras behöver inte alltid vara något negativt, i alla fall inte ur ett objektivt perspektiv. En seriemördare vill förmodligen inte sitta i fängelset men för samhället i stort är det nödvändigt.
”Den som kontrolleras är undergiven någon annan.”
Nyttan av att lyda
Den andra aspekten är något vi redan diskuterat, nämligen att i vissa fall tillåter vi oss att lyda order därför att vi ser ett värde av det. Hur många av oss älskar att borsta tänderna? Inte många men vi gör det frivilligt eftersom vi gärna vill behålla våra tänder och undvika hål och dålig andedräkt.
AnIbland uppskattar vi också att någon annan fattar beslut åt oss.
När Cindy och jag fick vår andra dotter, Emmy, flyttade vi till en större lägenhet i södra Stockholm. Det var skönt med lite mer plats men flytten innebar också en ny utmaning. Var skulle vi ställa bilen? Det fanns parkeringsplatser längs gatorna men de var ofta upptagna.
Ibland hade vi tur och hittade en parkering direkt. Ibland inte. Då fick den som körde släppa av familjen vid lägenheten för att sedan åka runt och vänta på att en plats skulle bli ledig.
Jag avskyr sådant där. Det är som att gå runt i en fullsmockad restaurang och leta efter ett ledigt bord. Så fort ett blir tillgängligt kan man hoppa upp och sätta sig på att någon dyker upp som gubben ur lådan och ”paxar” bordet innan man nått fram. Usch. Jag ryser bara jag tänker på det.
Nåväl, det fanns ytterligare ett alternativ. Vi kunde ställa oss längs en liten återvändsgränd utanför vår port. Det var bekvämt eftersom det alltid fanns plats där. Att det alltid fanns plats berodde på att man inte fick parkera där. Valet stod alltså mellan att åka runt och invänta en plats eller ta risken att få en bot.
En dag insåg jag plötsligt att jag börjat lämna över beslutet till Cindy. Varje gång vi skulle iväg någonstans erbjöd jag mig att köra, men när vi skulle hem gav jag bilnycklarna till Cindy. Det var givetvis ingenting medvetet beslut och när jag väl insåg vad jag gjorde kunde jag ändra mitt beteende.
Poängen är att vi alla har tillfällen när vi föredrar att någon annan fattar beslut åt oss. Orsaken kan vara rådvillhet, rädsla, lathet, ointresse, trötthet/kraftlöshet, dåligt självförtroende, feghet eller rent jävulskap. Föga uppmuntrande egenskaper m.a.o., men det är egenskaper som gör oss mänskliga. Alla har vi dem och vi har alla tillfällen när vi tycker det är skönt att någon annan bestämmer, men det betyder inte att vi tycker om att andra försöker kontrollera oss.
Värt att fundera över:
Hur pass kontrollerad och styrd tror du folk känner sig på arbetsplatsen eller i skolan? Finns det sätt att minimera kontroll och dominans på jobbet?